18/4
Publicerat 2012-04-18 13:32:00 i
Allmänt
Den 18/4 så åker jag upp för första gången till Uppsala. Denna gång tillsammans med min mormor och moster Monica för att sova i Stockholm hos moster och hälsa på syster i Uppsala och se hur allt är där. Vi får också prata med en doktor, Gustaf Ljungman, som berättar lite mer för oss i familjen hur allt kommer att gå till. Han berättar också för oss att det inte är lika stor chans för Marika att få barn i och med att alla cellgifter kommer att förstöra mycket utav det friska i hennes kropp.
Jag kommer allra tydligast ihåg hur mamma reagerade, i dessa rum finns det två sängar, två stolar och ett bord. I stolen närmast fönstret sitter mormor, pappa står bakom mormor, min moster sitter i stolen närmast dörren, jag på bortre sängen, Marika ligger i sängen närmast dörren hennes kille står bredvid och har ena armen om henne och mamma sitter på hennes säng, när Gustaf berättar för oss att chansen för barn inte är lika stor så börjar mamma gråta väldigt mycket, som dotter, frisk och känslomässigt förstörd så försöker jag trösta mamma och lägger min hand på hennes rygg och blir jag bortknuffad det var otroligt tuft för mig att få den känslokalla bemötningen, framförallt när hon börjar krama min syster. Det var första gången som jag kände att min mamma brydde sig mer om min syster än om mig. Något ingen dotter vill känna, men det blev min vardag i nästan ett år.
Samma dag får hon också port-a-cathen inopererad, detta är en liten dosa som ligger precis under huden på högersida för att genom den få in cellgifterna, bedövningsmedel och andra mediciner som hon kommer att behöva under den här tiden. Operationen tog betydligt längre tid än vad den borde göra för de var tvungna att gå in på ett annat sätt än vad de normalt brukar göra. Så det var väldigt oroligt och olustigt att gå runt och vänta, men operationen gick bra efterallt.
Kommentarer
Trackback